Medan Baby Potato svingar sina armar och ben i fantastiska positioner stitter Mama Potato och betraktar sitt onda knä, som är tjockare än en limppa. Irritationen växer över att man inte kan röra sig. Det är inte längre kul att ha en ursäkt för att man inte kan ta en promenad. För jag VILL gå ut och gå. Jag ger det här ännu en dag - sen kommer jag att gå på en promenad med eller utan kryckor. Men det värsta är att jag inte ens lyckas böja knät - det är helt enkelt för svullet. Detta, trots att jag har haft ispåsar på knät, hållit benet uppe och dessutom ätit antiinflammatoriska värktabletter. Allt enligt rekommendationerna från sjukhuset. MEN DET HJÄLPER JU INTE! Argh!
Konstigt nog har jag inte haft nåt speciellt starkt sug efter varken mat eller godis. Jag har försökt komma ihåg att sätta i mig nåt innan jag hunnit bli hungrig. Och det jag har stoppat i munnen har varit rätt kalorisnålt. Ja, allt annat utom sillen då. Men något köttigt har jag ju varit tvungen att få i mig. Dessutom har sillen fått mig att hålla mig mätt rätt länge på grund av fetthalten.
Det jag har ökat är intaget av bär. Jag har frysen full av egenplockade jordgubbar och blåbär. Nu är det dags att tömma frysen så att jag har plats för nya i höst. Och en bärsmoothie säger man ju inte nej tack till.
 |
| Bland bären hittade jag också en påse hallon! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar